Höst

Färgerna. Underbart!

Promenaden var i sällskap med dessa 

Det är en riktig lyx att ha Ola som granne. Samtalet i morse lät såhär;

Jag: Ska du med på promenad?

Ola: Aldrig i livet. Jag vaknade nyss

Jag: Nej men jag tänker inte nu utan om 10 minuter typ!

Ola: Du är inte riktigt klok

Jag: Bra, då ses vi! Jag skriver när jag börjar gå mot ditt!

Jag älskar att våra samtal är som ett skådespel, jag är bossen och han är den som klagar högst men alltid lyder… 

För er som inte förstår ironin så säger han givetvis nej om han verkligen inte vill eller kan.

Senare på dagen mötte jag upp mamma, hon följde med till kyrkogården där vi fixade till lite vid Lunas farmors grav. Vi har pratat om att göra det jag och Daniel, men jag tänkte överraska lite med att iallafall fixa till det litegrann… Det blev fint!

Luna sov som en liten stock under tiden…